Linoljesåpans bakgrund
Dessvärre finns inte mycket dokumenterat om såpan i historieböckerna. Kanske för att det var något där kunskapen fördes vidare från generation till generation, kanske för att det omgärdades med hemlighetsmakeri och därför bara lärdes ut mellan personer direkt. Första omnämningen sägs vara i en handskrift från tidigt 1500-tal av en biskop i Västerås, Peder Månsson. Han ska ha skrivit ner recept för både såpa och tvål.
1606 lär det ha funnits tvålmakare i Vadstena, senare vid 1636 ska ryska affärsmän ha försökt sälja tvål i Stockholm. Så sent som 1740 nämns fortfarande tvål som en nyhet. Inte förrän på 1800-talet lyckades svenskar producera en trevligt luktande såpa och tvål som kunde jämföra sig med de ännu dyrare importvarorna – de inhemska var även de tillräckligt dyra för att inte finnas i var mans hem.
Enligt Nordisk familjebok (http://runeberg.org/nf/) användes vanligtvis varmpressad olja för att göra en billigare produkt vilket i sin tur medförde en illaluktande råvara.
De fattiga hemmen använde rester från hushållet till såpa. Lut av björkaska, talg, ister och urkokta djurben från höstslakten. Det fanns en kringresande kultur kring såpsjudare vilket ofta var kvinnor. I södra Sverige där fettråvaran kunde vara hampolja blev såpan ibland grön men även tidigt finns linoljan omnämnd som en exklusiv ingrediens.
Såpa kokades större grytor och gärna utomhus. Säkerheten kring koket var viktig och som så ofta omgärdades koket av mystik.
Tvättsåpa
Det främsta användningsområde för såpa var textiltvätt eftersom textilier av bomull tvättades bäst med såpa. Bomull blev allt vanligare i slutet på 1800-talet. Den köpta såpan var dyr liksom textilierna och man fortsatte länge att koka tvätten med lut eller soda – framförallt det egenproducerade linnet.
Golvsåpa
Golvskurning kring högtider började förekomma på 1820-talet och kunde anses ganska allmän på 1880-talet och gjordes vanligen med sand. En byskomakare från Oskarshamnstrakten berättar om tiden kring 1820:
Därtill må du veta. att golvet aldrig skurades, utan då det var alltför tokigt, slogs ett par skopor vatten däröver, sedan sopades med den styva kvasten, varpå alltsammans föstes till dörren; östes upp i en stava och bars ut. Om helgdagarna var huset uppsnyggat och golvet överstrött med en hop sand.
Såpskurning hör till 1800-talets slut. Det började förekomma i rikare hus på 1860-70-talen när trasmattor började läggas in i finrummen.
Såpa eller tvål?
Såpa (även kalitvål, kaliumsalt av fettsyror, fettsyrat kalium eller kristallsåpa) är ett rengöringsmedel av antingen seg geléaktig eller flytande tvål, som framställs genom att vegetabiliskt eller animaliskt fett kokas tillsammans med kaliumhydroxid. Detta skiljer såpa från vanlig hård tvål som framställs av fett och natriumhydroxid.
Idag har vi alltså en tydlig distinktion på tvål och såpa. Läser vi däremot den äldre litteraturen så kan definitionen vara haltande. Ibland avses fast såpa vara tvål.
Det finns fabrikat idag som marknadsför linoljetvål som såpa.
Framställning av linoljesåpa
Det finns historisk litteratur som hanterar framställning av linoljesåpa. De är relativt samstämmiga.
Recepten kan se ut som följer;
- Linolja – 40 viktdelar
- Kalilut – 32 viktdelar
- Destillerat kokande vatten – 20 viktdelar (till 100 viktdelar)
- Koncentrerad sprit – 8 viktdelar
Oljan och luten hettas upp tillsammans under omrörning.
När blandningen svalnat något tillsätt alkoholen.
Omrörningen fortsättes tills man får en massa som är klart löslig i vatten; då tillsätts vatten.
(Källa: Svenska farmakopén 1901)
Överfettad såpa
Det pratas ofta om överfettad såpa. Det innebär alltså att såpan är återfettande eftersom inte all olja förtvålats vid framställningen. Idag sägs det oftast att man tillsätter mer linolja än vad förtvålningstalen anger och att såpan därför ska bli överfet.
Huruvida detta stämmer råder lika olika uppfattningar om. Förr i tiden om man ville överfetta såpan så tillsattes turkisk rödolja (behandlad ricinolja) i efterhand. Rödoljan reagerar inte med kalilut och förtvålas därför inte.
- Kalisåpa, d.v.s. vanlig såpa
- Vatten
- Turkisk rödolja – 2 %
Såpa och vatten blandas till en slät massa. Tillsätt först lite av vattnet och blanda, sedan resten. Turkisk rödolja ökar rengöringseffekten.
(Källa: Svanberg 1948)
4 saker du kan använda linoljesåpa till
1. Skura golv med linoljesåpa
Det vanligaste och mest diskuterade är att skura golv. Välj en svensk linoljesåpa av god kvalité. Blanda skurvatten med kallt vatten och 2-3 msk linoljesåpa till en skurhink. Använd aldrig koncentrerad såpa direkt på torrt golv. Såpan impregnerar inte golvet såsom en olja gör men bryter med tiden ner de svaga delarna i träet och upplevs på så sätt starkare. Tänk på att såpan har högt pH-värde och bryter ner tex ett linoljefärgsmålat golv samt linoleum.
Dosering; 2-3 matskedar linoljesåpa till en skurhink kallt vatten
2. Använd linoljesåpa som rengöringsspray
Gör det enkelt. Ta en sprayflaska och fyll upp med vatten, tillsätt några teskedar linoljesåpa. Nu har du en perfekt spray att använda vid torkning av diskbänk, bord och andra ytor. Tänk på att linoljesåpan kan vara fet och då ge en yta som tex på en spegel inte blir så bra.
Dosering; 2-3 teskedar linoljesåpa till en halv liter vatten
3. Kroppsrengöring
Kroppen mår bra av att använda mindre rengöringsmedel och fettlösande kemikalier. Och de vi använder får gärna vara återfettande. Idag finns det många fina kroppsrengöringsfabrikat men såpa fungerar fortfarande utmärkt; särskilt om man meckat med bilen eller påtat i trädgården – det är en riktigt stark kompis att ha..
Dosering; koncentrerad linoljesåpa och rinnande vatten
4. Penselrengöring efter linoljefärg med linoljesåpa
En bra pensel förtjänar god omvårdnad. Om du känner att du behöver tvätta en pensel så är linoljesåpa ett utmärkt val. Jag brukar hälla koncentrerad såpa i handflatan och hårt gno in penseln i såpan. Efteråt sköljs penseln. Repetera tills inga fler pigment kommer ur penseln.
Dosering; 2-3 matskedar koncentrerad linoljesåpa och vatten
